.

Det här är jag, Ida Hansson. Jag är ingen speciell person utan bara någon i mängden som du säkert kommer att glömma
om några minuter. Jag bor i en förort utanför Stockholm med min mamma, pappa och världens jobbigast lillebror Simon.
Mitt liv är inte perfekt men det är inte dåligt heller. Min bästa kompis jag har vart med sedan dagis nästan varje dag heter Lina.
Vi är nästan som systrar faktiskt. Vi gör nästan allt med varandra som shoppa och gå till skolan. Men nu ska jag berätta för er om
mitt liv och min vardag....

                                                                                  "Kapitel 1 "Ny i klassen"

Jag vaknade tidigt av morgonsolens strålar som kryper in genom mitt fönster. Hela mitt rum fylls av ljus och min olivgröna
vägg känns varm och jag får en härlig känsla i hela kroppen. Jag stänger av väckarklockan som ska pipa snart. Jag ligger
kvar i sängen och försöker komma på vad jag ska ha på mig idag när jag hör fotsteg komma upp i trappen. Simon kommer
inspringandes i rummet och gapar något som låter som "Ida är försenad, Ida är försenad". Jag tittar till på klockan och den
står på halv åtta. HALV ÅTTA?!. Oh neej, Jag är försenad igen. Jag springer in på toaletten och håller nästan på att gå på
Simon. Jag låser dörren så inte han ska kunna komma in och slänger pyjamas tröjan i tvättkorgen. Duschen är iskall men
blir varmare efter ett tag. "Fan" vrålar jag ut. Balsamet är slut. Skit också. Jag skyndar mig ut ur duschen. Slänger upp håret i
handuken och springer in till mitt rum. Jag sätter på mig jeansen från igår ett svart linne och min tjocktröja. Jag sneglar på
klockan igen, tjugo i åtta. Jag har tio minuter på mig innan Lina kommer. Jag blåser håret snabbt och mitt långa bruna hår
blir torrt. Jag sätter upp det i en knut och sminkar mig fort som helvete. Det går snabbt tycker jag men när jag kollar ut genom
fönstret står Lina där och väntar på mig. Jag tar skolväskan och stoppar ned min svenska mapp. Simon står i vägen i trappan
när jag ska går ner och säger att jag ska säga nån kod. Jag puttar undan honom och tar på mig mina nya gympaskor. Jag
struntar i frukosten och mamma bryr sig inte. Utanför huset står Lina och vinkar glatt till mig när jag hämtar min röda cykel
och cyklar till henne. Vi säger hej och börjar cykla till skolan. Skolan, dit man aldrig vill på morgona men tycker är rätt ok
efter vissa dagar. Skolan, Fy fan vad pisst! Läxor är hemskt och maten är vidrig. Kan det bli värre? Det var en fråga att tänka
på men nu hann jag inte tänka klart innan Lina började prata med mig. "Visste du att det ska börja någon ny i vår klass idag?".

Va tänkte jag men svarade "Nej det visste jag inte. Är det en kille eller tjej?". Lina tvekade med att svara men sa "Det vet jag
inte faktiskt, jag tror och hoppas att det är en snygg kille som inte ska gilla Bella och Sandra". Juste Bella och Sandra, dom
absolut mest hatade personerna i skolan men alla killar verkar sjuka i huvudet för dem tycker att dom är snygga och hur
coola som helst. Dem röker varje rast och på helgerna festar dom med gymnasier elever. Åh vad jag hatar dem tror att dom
är något men det är dem inte. När jag kollar upp ur mitt drömmande håller jag nästan på att cykla in i en stolpe. Lina skriker
till att jag ska svänga så jag gör det som tur är. Nu var vi i backen ner till skolan. Brännebyskolan. Den värsta skolan som
finns men den är ändå inte så farlig egentligen. Jag och Lina ställer våra cyklar i cykelstället på våra platser som vi alltid
ställer dem på. Ingen annan har ställt dem där på minst två år. Det är rätt kul att vi har våra egna platser. Vi går in till våra
skåp och jag slänger in mina saker i skåpet gemfört med Lina som hänger prydligt in dem och allt ska vara så perfekt
hela tiden. Det kan vara rätt jobbigt ibland. Men ändå är hon min bästa kompis så jag har inte sagt någonting. Vi bråkar
nästan aldrig. Det är bra. Om vi bråkar går det över efter några minuter max en timme. Undrar varför jag tänker så mycket.
Jag hinner aldrig hinna tänka klart på den frågan innan Lina som vanligt avbryter mig med att säga något eller peta på
mig så jag reagerar. "Vi börjar nu". Jag har lust att bara säga "ok?!" men jag nickar bara och följer efter henne in i
klassrummet. Vi sätter oss längst bak närmast fönstret. Alla andra kommer inrusande eftervarandra. Nicke och Albin
håller på och boxas som vanligt, Elin och Frida tror att dom är så snygga., Robert sitter själv i ett hörn och alla andra är
också i klassrummet och det är ett himla liv. Vår mattelärare som vi ska ha nu kommer in med raska steg och säger god
morgon till klassen och det blir knäppt tyst. Det är otroligt men vår mattelärare Ingrid är läskig. Hon är jätte sträng men inte
elak bara bestämd. Hon berättar att vi ska få en ny elev i klassen och alla blir spända och undrar vad för någon som ska
börja i just våran klass, 8:B i Brännebyskolan. Alla tittar mot dörren och lyssnar inte på Ingrid. När handtaget åker ner och '
dörren öppnas är vissa så nyfikna att dom börjar stampa med fötterna och gunga på stolarna. In kommer... kommer...
EN TJEJ?!. En tjej med långt blont hår och jätte mycket smink och hon ser perfekt ut. Killarna i klassen dreglar nästan när
hon kommer gående mot Ingrid som visar vart hon ska sitta. Tjejen heter Erika och kommer från Stockholms innerstad.
 Hon är hur snygg som helst och hon väljer att sitta framför Ida. Som dom ska bli kompisar med varandra. Ida slutar tänka
igen för att Erika säger hej till dem och Ida och Lina säger "Tja" i mun på varandra. Sedan kollar dem på varandra. Alla
tre börjar små skratta och Ingrid hyssar dem och visar att dem ska jobba som resten av klassen. Men Ida har ingen lust
att jobba med ekvationer och allt annat skit som har med matte och göra utan hon vill bara bli kompis med Erika. Det
känns som en ny start med Erika som att Ida kommer bli cool och populär om hon är med henne. Erika sitter och jobbar
i boken som alla andra men Ida kan inte. Pennan vill inte hålla sig kvar i handen och det känns som en mil till boken även
 om den ligger några cm ifrån henne. Tiden går långsamt så långsamt att hon nästan somnar. Lina som sitter bredvid
 jobbar på intensivt och har redan gjort runt tjugo tal. Nu, nu... klockan ringer ut och första helvetes lektionen är över.
 Idag plockar ihop sina saker och när hon kollar upp står Erika där och ler mot henne. Erika undrar om hon kan visa
henne vart deras skåp är och vi börjar gå tillsammans mot skåpen men hejdas av Ingrid som säger att Erika ska få
skåpet bredvid Ida. Erika blir glad och sätter in sin arm under idas så dom går armkrok till skåpen. Väl vid skåpen kommer
Ida på att hon inte gått med Lina ut och att det bara var Idag och Lina som höll armkrok ingen annan. Men Lina kommer
slinkande efter dom och ser lite surt på Ida. "Är du sur Lina?". "Neej, Varför undrar du?" frågar Lina som om inget hade
hänt och egentligen hade ju inget hänt. "Nä inget.". Erika ställde sig mitt i mellan dem och frågade "Vad har vi för lektion
nu?". "Har inte vi idrott, Eller Lina?". "Jo det har vi". Erika hämtade sina idrottskläder som låg i en märkespåse. Jag tog ut
mina ur skåpet och låste. Vi gick mot idrottssalen och Erika tryckte in sin arm igen så vi gick armkrok. Lina gick bredvid
som om hon var utfryst och tittade ner i marken. Erika och Jag började prata om allt möjligt och fick med Lina in i samtalet
och vi satte oss vid bänkarna utanför salen. Vi berättade om alla personer och vad som var vad och allt för henne eftersom
hon var ny. Hon berättad om sin gamla skola och att hon var tvungen att flytta ifrån sina vänner för att flytta hit med sin pappa
när hennes mamma hade dött i cancer några månader tidigare. "Min pappa ville inte att vi skulle bo i samma lägenhet som
 vi bodde med när mamma levde så vi flyttade hit". "Tråkigt för dig efter allt som hänt. Men du kan vara lugn här händer
nästan ingenting". "Säg aldrig det du!". Och sen började vi skratta så vi nästan svimmade. Vi skratta och vi skratta tills vi
var tvungna att gå till nästan lektion. Alla lektioner bara rusade förbi och det var bra att just Erika började i vår klass. En
tjej från Stockholm med blåa ögon och långt blont hår och hon heter just Erika. Erika, världens bästa och mest perfekta
tjej. Precis som Jocke i 9:C. Han är snyggast av alla men jag kommer aldrig att få honom. Han är den mest populäraste
 killen i skolan och han är redan tillsammans med Bella. Men nu är skolan slut och vi ska hem.

"Vart bor du då Erika?". "Jag bor bakom radhusen du då?". "Jag bor i radhusen!". Jag, Erika och Lina gick hem tillsammans.
Lina sade inte så mycket på vägen hem. Hon gick tyst med cykeln medans jag och Erika pratade på som om vi inte märkte
något. När vi nästan var framme vid mitt hus hör vi hur det dundrar i marken och motorljudet kommer allt närmare. Ni sneglar
 bakåt och i fullt fart kommer Jocke och några till från nian. Dem rusar förbi och skriker något till oss men vi hör inget eller
 Erika hörde något och skriker "Tror du att du är cool eller jävla fjolla!". Jag hade aldrig hört henne säga så där men det är
väl inte så konstigt efter som vi bara har känt varandra i snart en dag. Men nu är jag hemma eller utanför mitt hus. Jag säger
hej då till Lina och Erika. Sedan slänger jag cykeln på marken och går in. "Hallå" skriker jag och mamma kommer ut från
köket och undrar om jag är knäpp som måste skrika så där varje dag och jag svarar som vanligt att jag vill veta om någon
 är hemma. Mamma går ut i köket igen och lyssnar på något skit program på radion. Jag klampar upp för trappan in i mitt
rum. Dörren for igen med en smäll efter mig när jag sätter mig på sängen. Orkar inte göra läxan, jag orkar bara inte. Varför
måste vi ha matteläxa för?. Det är bara onödigt med massa tal hit och dit. Jag sätter nästan hundra procent på att man
kommer att ha glömt nästan allt när man blir stor om man inte jobbar så ekonom eller på banken. Jag skiter i läxan och
lägger mig ner i sängen. Jag försöker tänka på vad jag vill bli när jag är stor men det förändras senare till fotboll. Ja juste...
fotbollen är mitt liv. Jag skulle absolut inte kunna leva utan det. Jag har spelat sen jag var skit liten så det betyder ju allt.
Jag har träning imorgon kommer jag på nu. Vårt uppehåll har ju tagit slut så nu börjar vi igen. Det ska bli kul att träffa alla
från laget igen. Men nu hinner jag inte tänka mer som vanligt så kommer det någon som avbryter mig. Denna gången är
det Mamma som kommer in och säger att det är mat. Va?!. Är klockan redan sex??!. Nu är jag förvirrad, klockan var tre
för bara några minuter kändes det som eller har jag somnat?. Det är märkligt ibland när man inte riktigt vet om man
sover eller om man är vaken. Jag går ner för trappan med tunga steg och märker att pappa inte är hemma. "Vart är pappa?"
frågar jag mamma när jag satte mig vid det runda matbordet. "Han jobbar över och kommer hem senare sade han i alla fall"
sade mamma lugnt som vanligt. Simon kommer som vanligt efter när jag nästan har ätit upp. Han gnäller alltid om maten
även om det är köttbullar och makaroner. Han är ju konstig ju! Jag äter upp det sista riset på min talrik och ställer den på
 diskbänken. Jag går sedan upp på mitt rum igen. Datorn ser lockande ut men jag lägger mig i sängen igen. Jag ligger
och blunder ett tag innan jag hör hur mobilen vibrerar på golvet. Jag tar upp mobilen och tittar vem jag fick sms av.
Från... Erika! Hon undrar vad jag gör och att hon har tråkigt. Jag skriver tillbaka "Hej, jag har jätte tråkigt faktiskt.
Vill du hitta på något?". Jag hann nästan inte lägga ifrån mig mobilen innan jag kände hur det vibrerade igen.
Den här gången skrev hon "Ja, vad kul att du frågade. Ska vi mötas vid kiosken vid hörnet?". Jag svarade snabbt att visst
kan vi det och att jag skulle gå nu. Jag fick tillbaka att hon skulle gå direkt dit. Jag rusade upp och sprang ner för trappan.
Jag tog på mig min tjocktröja och precis innan jag ska vrida ned handtaget på vår ytterdörr så hör jag mammas röst
"Vart ska du då unga dam?". "Jag ska ut med en kompis." svarade jag snabbt. "Vem då?". Åhh vad mamma ställer frågor.
"En ny tjej som har börjat i vår klass". "Jaha, du får bjuda hem henne någon gång". "Jaja" sade jag tillbaka med en suck.
"Var hemma klockan tio" hör jag innan jag stänger dörren. Jag går med raska steg mot kiosken som ligger några kvarter
från mitt hus. Det är inte mörkt ute än och jag hinner dit om fem minuter. Erika sitter på en bänk och väntar. När hon ser
 mig springer hon och kramar mig. Jag kramar tillbaka och vi börjar med en gång prata. Ja, vi pratade om allt möjligt. Jag
såg att hon hade mer smink på sig än vad hon hade i skolan. Men jag sade inget. Nät vi började gå så sade hon en riktigt
underlig sak. "Vi borde bli värsta coola och bli populärast i skolan. Fett kul det skulle vara". Jag han inte tänka klart innan
min mun sade automatiskt "Ja det kan vi". Erika blev jätte glad och sade att hon kunde lära mig allt eftersom hon var en
 av dem populäraste i hennes förra skola. Jag log glatt åt henne och gillade iden när jag tänkte efter. Efter ett tag var Erika
tvungen att gå hem så jag gjorde det med. Vi kramades och sade att vi syntes imorgon innan skolan och att vi skulle gå
med varandra dit. Jag gick hemåt i en rask takt och tittade på klockan. Tur att den bara var halv tio för då kommer jag inte
försent. Det var verkligen dött ute, jag såg inte en enda person på vägen hem. Jag öppnade dörren försiktigt för att jag visste
att Simon sov. Mamma och Pappa som äntligen var hemma satt och kollade på tv. Dem sade hej till mig och sa att jag skulle
gå upp och lägga mig. Just när dem sade det kände jag mig väldigt trött så jag gjorde som dem sa. När jag precis lade mig
ner i sängen och höll på att somna så tänkte jag en sista gång "Fan vad kul jag och Erika kommer ha imorgon" innan jag
 somnade helt.

fortsättning följer! //s'